idag är de sån här tänkar dag igen. har ju såna ibland, får ryck när jg känner att jag bara måste skriva nånting! vissa dagar så börjar man tänka på vissa saker mer än andr,a tex. som att man aldrig vet hur mycket man älskar nått eller behöver de förrän de är borta. i vissa fall handlar de om ett djur. nått man alltid har haft när de händer en olycka osv. de är ändå ganska små problem om man tänker efter. med tanke på att de finns folk som varje dag förlorar en förälder eller en syster. jag har en vän som förlorade sin mamma för 4 år sedan. jag har växt upp med henne och vi bodde grannar hur länge som helst. jag vart så sjukt ledsen och ändå var de inte min egna mamma. känslan av att förlora något man verkligen älskar är hemskt. de är inte någonting som försvinner efter 2-3 år. utan det sitter i hela livet ut! ibland måste man inse att hur mycket man än bråkar med sina allra närmaste så måste man alltid tänka steget längre. tänk om något händer och det sista jag har gjort är att bråkat med den personen. som min mamma alltid brukar säga "man ska aldrig gå och lägga sig osams" . jag har världens underbaraste vän, julia grünbaum berg. ni vet sån här riktigt nära vän som alltid förstår en, man behöver inte skriva tusen ord eller förklara i timmar utan de räcker med att bara visa på kroppsuttrycket att något är fel så förstår hon. jag är beroende av henne på ett sätt kan man nog säga, hon är ju faktiskt en del av mig. som att kapa av sina fötter eller sina armar. men hon är viktigare än en kroppsdel. hon är ju faktiskt en del av att jag är som jag är! med allt de här sagt så, ta vara på de ni har. ni vet aldrig hur mycket de är värt innan ni förlorar de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar