nightmares

fyfan, jag har nog haft dom värsta 3 dagarna i mitt liv. nå värre än så här kan de väl inte bli,jag hoppas inte de iaf, vet inte hur mycket mer jag klarar av faktiskt. för att "skydda" den de rör sig om eller vad man ska säga så tänker jag inte ta upp nå namn. men att få veta att en person som står en jävla nära är så nära att dö de är så jobbigt så de är helt sjukt.en person som man verkligen känner att "dig kan jag inte klara mig utan", jag antar att alla har en sån person. bara att få höra om att de har hänt en olycka gjorde mig svimfärdig och jag va tvungen att sätta mig. sen är de bara väntan, väntan på att man ska få veta vad som har hänt osv. sen kommer lättnaden, lättnaden över att veta att trots det dåliga som har blivit så kunde de ha varit tusen gånger värre. sen kommer lyckan, lyckan när man får träffas igen och känna att man har alla i sin närhet. alla man älskar och bryr sig om! sen kommer de här efter, mardrömmar. alla tusen frågor osv. de är då man känner att man bara sjunker, känslan av att veta att man är i närheten men inte kan göra något som gör hela situationen bättre. känslan av att inte räcka till. känslan av att vara rädd för att befinna sig i situationer liknande olyckan. när jag fick förfrågan av mamma om jag vela snacka med en kurator de va då jag tänkte "fan du måste skärpa dig isabelle, du är väl ingen emo". nej tack, all sån hjälp avstår jag gärna! jag har mina vänner jag kan snacka med om allt och dom duger fan så mycket bättre än de där jävla äcklet till kurator! hon är säkert jätte snäll, men jag är inte en sån som snackar med vem som helst och defenitivt inte vuxna som får pengar för att låtsas bry sig. om jag har nått positivt att se fram emot så är de den underbara övernattningen i högbo med my classmates. spec. Annika Gustafsson, Cecilia Nyberg, Julia Grünbaum Berg och Linnéa Hedqvist! flickor, ni inser inte hur mycket ni är värda. <3>