Av en trähest

Jag började tänka tillbaka för 3 år sen idag. Sommaren när jag skulle börja i 7an. Jag och Linnéa cyklade för tidigt och va där redan en kvart innan skolan började. Vi visste inte vilka som skulle gå i våran klass, vilka lärare vi skulle ha. Vi visste ingenting. När vi kom in i vårat klassrum så var vi från Stensätra + Vallhov som ett gäng och satt där vid ett bord medans Årsunda och Björksätra var ett. I början hatade jag våran klass, jag tyckte att alla va töntar och ville ha tillbaka våran klass som vi gick i 6 år med. Men det gick inte, men som tur var hade jag mina pärlor. Annika Gustafsson, Linnéa Hedqvist, Cecilia Nyberg och Julia Grünbaum Berg. Även om vi är tighta nu så var vi inte så mycket ihop förut. I sjuan var allt fortfarande nytt och man umgicks inte lika mycket. Sen i åttan började vi komma varandra riktigt nära, vi gjorde saker tillsammans och började umgås mer på fritiden. Men de va inte förrän höstterminen i nian som jag verkligne insåg hur roligt jag hade i min klass. Aldrig en tråkig lektion, alltid skratt och massa tokigheter. När vi kom in i klassrummet i nian så kändes allting underbart, skolan skulle inte ens bli jobbig med dom där flickorna som lyste upp ens dag. Massor med tjafs och splittringar. Men nu är vi närmare varandra än aldrig förr. Idag skulle jag aldrig vela byta klass eller byta ut någon ur våran klass för någon annan. Så tack, Cecilia, Annika, Linnéa och Julia för att ni make my school day och gör min dag på fritiden också. Ni är mer värd än ni tror. Inte illa pinkat av en trähest, eller?

/ B