lördag 7 februari 2009

Counts


Lena Wiklundh, vilken jävla stjärna. Människa ställde sig i mål på en serie match med ett lag hon inte ens har tränat med förut. Och hon har aldrig stått i mål heller. Vilken jävla stjärna. Guld till dig. Iallafall så vann vi med 8-6 mot GGIK. Ingen självklar seger från början men vi slet och tillslut lönade de sig. Spelade väl inte skitbra men jaa. Igår sa jag adjö till laget. Jag började i Stensätra när jag va 7 år. Nu när jag fyller 16 så har jag sagt hejdå ordenltigt. Lämnat tillbaka matchdräkten. Vet inte vad jag ska säga, har spelat i laget i 9 år nu. 9 år, mer än halva min uppväxt. Samma lag, samma tränare, samma lagspelare. Blir lite depp när jag tänker på tiden som har varit. Men nu är de bara och blicka framåt och se de positiva i det hela och det är att jag kommer till världens bästa lag och världens snällaste människor :) Guldvärt att vara en del av de där laget. Men om man nu ska byta lite samtalsämen så kommer min kära flickvän Linnéa förbi så ska vi kolla på filmer med min Syster också kommer lite främmande och så. Blir lugn kväll men de är skönt för imorgon är de ju match igen. Ha en trevlig kväll ni som tänker kolla på Melodifestivalen för de tänker inte jag göra. Over and out, kiss.



/ B

1 kommentar:

Anonym sa...

aaah visst din ljugpotta, ni gömde er i källaren hela tiden och jag fick minsann se filmen ensam..